”Jag är inte prostituerad, jag lever normalt”

Abstract

Sugardejting är ett till stora delar nytt och växande fenomen inom sex- och intimitetsindustrin som kretsar kring för ändamålet nischade webbsidor. Fenomenet överlappar i betydande grad med prostitution men marknadsförs som något annat. Utifrån intervjuer med femton ”sugarbabes” och nio ”sugardaddys” med erfarenhet av heterosexuell sugardejting undersöker vi i artikeln vilka strategier sugardejtare använder för att avgränsa sina erfarenheter från prostitution. Vi visar att både kvinnorna och männen utför ett språkligt och praktiskt ”relationsarbete” som fyller funktionen att skilja sugardejting antingen från prostitution som sådan eller från vad intervjupersonerna ser som egentlig prostitution. Relationsarbetet kretsar kring fem centrala teman: hur ersättningen benämns, ersättningens utförandeform, kvinnans sexuella frivillighet, den ömsesidiga njutningen och dejtinglikheten. Vi menar att distanseringen från prostitution inte bara kan tolkas som ett sätt att rentvå sig själv från associationer till en stigmatiserad praktik, utan också kan ses som ett uttryck för att intervjupersonerna har laddade föreställningar om prostitution som de har svårt att passa in med sina egna erfarenheter.