En stum värld? Om resonans, social responsivitet och utbrändhet

Abstract

Denna artikel fokuserar på Hartmut Rosas begrepp resonans och Johan Asplunds begrepp social responsivitet, som relateras till varandra i egenskap av teoretiska begrepp, och som jämförs avseende hur de använts för att beskriva fenomenet utbrändhet. Båda begreppen beskriver fundamentala mänskliga relationer och hur vi blir till som individer i interaktion med andra. Begreppen rör sig delvis på olika analytisk nivå, där social responsivitet är ett mera elementärt beteende, medan resonansbegreppet även inkluderar avancerade sociala beteenden som hänför sig till sökandet efter mening i tillvaron. I begreppens användning i relation till utbrändhet framkommer både likheter och skillnader. Asplund har en snäv syn på utbrändhet som bortfallen social responsivitet, och därmed orelaterat till utmattning. Rosa beskriver utbrändhet som bristande resonans och reciprocitet i relation till världen, med utmattning som en tänkbar bakomliggande faktor. Både Rosa och Asplund delar en bredare sociologisk analys av fenomenet utbrändhet som en konsekvens av samhällets organisering. De uttrycker därför också liknande kritik mot hur fenomenet ofta hanteras, där den utbrände lämnas att ansvara för problem som ligger utanför dennes kontroll.