MARIA

Abstract

In recent decades, gender perspectives have been adopted and elaborated in almost all research areas of history, apart from world history. A review of articles published in the Journal of World History during 2001–13 demonstrates a general pattern of gender blindness in the journal, with a few important exceptions. Several explanations for why world history neglects gender history are examined in this article. First, it has been claimed that world history has a strong materialist tradition, while gender historians work mostly with cultural perspectives. However, the articles in the Journal of World History show that world history is not unfamiliar with cultural issues or methodologies. Secondly, gender historians emphasize the complexity of gender relations, which do not accord well with prevailing explanations within world history that stress macro theories and general patterns. Thirdly, gender historians concentrate their research on women in their own countries, and this is of minor interest to scholars of world history. Fourthly, the absence of women and gender relations in writing and teaching on world history reflects the fact that almost every society in world history has had a gender order that discriminates against women in favour of men. What is lacking is a consciousness of this order. This opinion is easy to agree with, but it does not suggest ways of improving the gender consciousness of world historians. Fifthly, one opinion stresses that most women in history have lived their lives in families, while families do not play an important role in world history. This opinion relies on a view of gender history as exclusively women’s history. In order to emphasize and clarify gender as a structuring principle at the general level of societies, this article ends with an overview of a similarity of significance in almost all early modern political regencies. Dynastic thinking was established all over the world, from principalities to empires, and was everywhere constructed in terms of imagined family and kinship relations with superior masculinity and subordinated femininity. How can research in world history overlook this world-wide structure? Maria Sjöberg, Har värdspolitiken ett kön? Familj och släkt i värdspolitikens mitt Festskrift til Tore Linné Eriksen, Vol. 2, No. 2/ 2015 FLEKS Vol. 2, No. 2 Festskrift til Tore Linné Eriksen 2015 Side 3/21 Sedan 1970-talets socialhistoriska uppsving har den könshistoriska forskningen vuxit lavinartat och är numera en väl integrerad aspekt i historieskrivningen. Även om kön i flera studier uppfattas som detsamma som kvinnor, och därmed inte utnyttjas fullt ut som den maktanalyserande kategori det skulle kunna vara, måste man säga att genomslaget för könshistoria är stort. Slutsatsen gäller dock inte för alla historiska inriktningar. Granskar man saken närmare framgår nämligen att könshistoriska perspektiv inte är särskilt framträdande i de världshistoriska översikter som bland annat används i undervisning på högskola och universitet (Sjöberg, 2012). Studenter som läser kronologiskt upplagda översiktskurser möter därmed ett förflutet som i stort sett framställs som något könsneutralt. Av tidigare diskussion att döma, tycks också världshistorisk forskning präglas av motsvarande könsblindhet. I den amerikanske historikern Patrick Mannings genomgång av den världshistoriska forskningens framväxt och utveckling konstateras exempelvis att: ”World history, especially as a history of great states and long-distance trade, included little recognition of gender and little space for women” (Manning, 2003, s. 208). Sedan början på 2000-talet, alltså då Manning gjorde sin lägesbedömning, har läget visserligen förändrats något (t. ex. Smith, 2004-2005; Wiesner-Hanks 2011). Fortfarande – om man får tro senare inlägg i debatten – förbiser världshistorisk forskning i hög grad könsliga aspekter på det förflutna. Varför är det så? Är kön av mindre relevans för världshistorisk forskning än andra inriktningar? I de senaste årens diskussion föreslås flera tänkbara orsaker, som tas upp utförligare längre fram. Mot denna bakgrund är avsikten i det följande att försöka gå vidare genom att visa hur kön, definierat som en samhälleligt strukturerande maktordning, kan vara till gagn i studier om världens historia. Allra först ges dock en bakgrund. Därefter redogörs för diskussionens huvuddrag. Sedan prövas om aktuell världshistorisk forskning verkligen är så ointresserad av könsliga perspektiv som debatten ger intryck av. Med utgångspunkt i hur imperier och stormakter generellt har konstruerat det politiska regentskapet visas slutligen hur kön som analytisk kategori faktiskt kan bidra till fördjupade förklaringar och sammanhang, även i världshistorisk forskning. Kultur och världshistoria I likhet med historieforskningen i stort har könshistorisk forskning genomgått stora förändringar sedan dess uppsving på 1970-talet (Sjöberg, 2001). Då var könshistoria detsamma som kvinnoforskning och inriktad på att synliggöra glömda men historiskt betydelsefulla kvinnor. I samband med en samtidig socialhistorisk expansion blev också kön en variabel (bland flera) i undersökningar som intresserade sig för socioekonomiska villkor i det förflutna. Oavsett infallsvinkel var maktrelationer mellan och inom kön ett ledmotiv. Könshistorien har sedan dess utvecklats åt flera olika håll: queer, intersektionalitet, materialitet är bara några av de många aspekter som följt av bland andra poststrukturalistiska och postkoloniala influenser. Maktfrågor är dock alltjämt centrala. I den spänning som hela tiden har funnits – och fortfarande finns – mellan essentialistiska och konstruktivistiska tolkningar, där bland annat frågor om vad som är naturligt respektive kulturellt betingat ständigt omprövas, har således kulturella perspektiv kommit att dominera. Könshistoriens teoriutveckling sammanfaller i så måtto med historieforskningens generella intresseförskjutning från materiella till kulturella villkor. I de sistnämnda aktualiseras det förflutnas mångdimensionella karaktär bland annat utifrån symboliska och lingvistiska aspekter. Där är det dessutom väsentligare att på djupet kontextuellt förstå historiska processer än att peka på bestämda orsakssamband (Sjöberg, 2007). Den vikt vid kulturella faktorer som historieforskningen allmänt anlägger är dock inte lika påtaglig i världshistoriska översiktsverk. I exempelvis antropologen Jared Diamonds studie Maria Sjöberg, Har värdspolitiken ett kön? Familj och släkt i värdspolitikens mitt Festskrift til Tore Linné Eriksen, Vol. 2, No. 2/ 2015 FLEKS Vol. 2, No. 2 Festskrift til Tore Linné Eriksen 2015 Side 4/21 om mänsklighetens historia de senaste tusentals åren är syftet visserligen motiverat av socialt och politiskt aktuella frågor; med hjälp av historiska perspektiv på mänsklighetens historia vill han söka orsakerna bakom världens alltmer ojämlika förhållanden. Men det är inte könsligt arrangerade orättvisor som är i fokus, och heller inte ojämlika klassförhållanden, utan fördelningen av materiella resurser mellan världens länder och kontinenter. De faktorer Diamond lyfter fram som särskilt betydelsefulla bakom ekonomisk och politisk tillväxt kan sammanfattas i naturgeografiska förutsättningar. Konkret handlar det om förutsättningar för utbredningen av grödor och teknologi inom och mellan kontinenter, samt om kontinenternas geografiska och befolkningsmässiga storlek (Diamond, 2008, s. 422-424). Diamond arbetar tvärvetenskapligt över stora geografiska ytor. Hans betoning på naturgeografiska faktorer innebär förstås att människors kulturella villkor hamnar i skymundan, och att kontinenternas inre förhållanden homogeniseras. Även arkeologen Ian Morris som, i likhet med Diamond, söker historisk belysning på ekonomiskt och politiskt aktuella förhållanden, nämligen västvärldens nuvarande men kanske tillfälliga ekonomiska dominans, framhåller naturgeografiska faktorer. Morris konstruerar en sorts index som mäter resurstillgång och resursanvändning i vagt definierade områden som benämns öst och väst, vilka sedan jämförs över tid. Tonvikten ligger på kvantifierbara data och i dessa mätningar tillmäts kulturella faktorer och olikheter en underordnad eller obefintlig roll. Om till exempel den industriella revolutionen konstaterar Morris: Given enough time, Easterners would probably have made the same discoveries and had their own industrial revolution, but geography made it much easier for Westerners – which meant that because people (in large groups) are all much the same, Westerners had their industrial revolution first. It was geography that took Looty to Balmoral rather than Albert to Beijing. (Morris, 2010, s. 565) Både Diamond och Morris söker en över tid långt utsträckt logik bakom västvärldens ekonomiska och politiska dominans under 1900och 2000-talen. Att söka svar på den frågan är de inte ensamma om. Åtskilliga forskare har ställt sig den frågan. Till skillnad från exempelvis André Gunder Frank (1998), Robert M. Marks (2004) och John Hobson (2007), vilka alla problematiserar utgångspunkterna för jämförelser mellan öst och väst genom att på olika sätt understryka ämnets komplexitet och peka på att frågan behandlas utifrån eurocentrerade utgångspunkter, strävar Diamond och Morris efter att finna mätbara orsakssamband, samt klargöra faktorer som gjorde processen nödvändig. Bägge representerar dessutom en inriktning där kulturoch socialhistoriska förhållanden väljs bort till förmån för naturvetenskapliga. Tonvikten på kvantifierbara data har kanske sin givna plats i en forskningstradition som intresserar sig för ekonomiska styrkeförhållanden, handelsflöden, samt modeller för ekonomisk tillväxt och befolkningsutveckling. Den har också visst stöd i ett växande intresse för miljöhistoriska frågor (Crosby, 1972; Crosby, 1986). Kvantitativa metoder är dock en sak, vad som mäts en annan. Inte något av de uppräknade sakområdena har utvecklats av sig själva utan har i alla tider och rum varit